Ett under utav "gå på vatten"-kaliber

Jag liksom min syster tycks ha drabbats utav brist på motivation när det gäller bloggandet. I hopp om att bloggaren i mig snart tillfrisknar vill jag framföra denna lilla saga.

I fredags på väg till campus så såg jag inom loppet utav tjugo minuter två personer tappa varsitt äpple. Vad är sannolikheten för detta? Jag står på hållplatsen och en man med alltför mycket viktiga saker i tankarna passerar och tappar ett äpple ur väskan han rotar i. En uppmärksam flicka tar upp äpplet och ropar förgäves efter mannen. Lite senare när jag sitter på bussen som är på väg nedför en brant backe kommer ett äpple rullandes i gången mellan sätena. Äpplet följs utav mannen som just tappat sitt mellanmål. Otroligt. Jag tänkte köpa en lott men nöjde mig med detta under.

Håll hårt i äpplena mina vänner!

Stardust

Kände för ett biobesök på eftermiddagen och efter en stund ståendes i valet och kvalet blev det till slut en biljett till Stardust. Lite oväntat eftersom fantasy inte är riktigt min smak. Den är minst sagt stjärnspäckad med namn som Pheiffer, Danes, De Niro, O'Toole, Miller, Gervais... en salig blandning! Jag gillade den faktiskt för att den är inte lika perfekt och dramatiskt dryg som Sagan om Ringen triologin, samtidigt som den inte är lika komisk och Disney som Pirates of the Caribbean. Men den ligger någonstans där emellan och jag vill beskriva den som 'mer teater'. En saga om en ung man som ska fånga en fallande stjärna för att ge till sin livs kärlek (tror han ja!?) för att vinna hennes hjärta. Häxor och pirater står naturligtvis i hans väg men, ja, jag vågar väl ändå avslöja att slutet gott, allting gott. Kom igen - det är en 'så levde de lyckliga i alla sina dagar'-story. Barnen i biografen verkade inte så imponerade så det är väl snarare en godnattsaga för vuxna. Perfekt en lugn söndag tycker jag.



Nu ska jag sätta på hurran och ladda om inför kvällen som närmar sig med stormsteg. Det ska bli indisk mat och sen filmatiseringen av Forster's 'Room with a view' lagom till läggdags.

The Grumpy Guide to Romance

I had a pleasant half an hour of laughing before I fell asleep yesterday. BBC showed a random programme called 'The Grumpy Guide to Romance', people talking about their (not quite so rosy) views on romance. A few remarks are worth quoting I think.

On how to score with a woman: All they want is for you to listen. But in fact, you only have to nod and then, as soon as she has finished say: 'I think we need to talk...', with an understanding look.

And, logically, how to score with a man: "All you have to do really is find a way to stroke a man's ego".

This man had a concern for his bed partner who apparently had read everything there is on how to please him: "Can we not just get on with it and, you know, maybe order a curry or something".

And finally, "romance lasts until the first time your partner breaks wind". The person then went on to condemn en suite loos.

Sad but true? Comment! So long people!

Tycker jag att det är aningen för blont? Ja. Men hon höll ju på i tre timmar så lite förändring får man ju tåla!

Hårresande nervositet

Usch jag har ont i magen. Det där nervösa pirret man har innan en presentation eller när tandläkarborren närmar sig munnen. Idag ska jag konfrontera min skräck för frissörer ännu en gång. Jag har övervägt beslutet länge och kommit fram till att en uppiffning inför dvalan är ett måste. Är så otroligt konservativ på hårfronten: jag vill behålla samma längd och färg men samtidigt behöver jag lite fräscha nyanser och jämnare toppar. Idag är jag således vidskeplighetens undersåte. Inga speglar skall krossas, inga stegar passera min hjässa, innan jag klockan halv-två sätter mig i stolen.

Syrligt och sött

Finns det någonting bättre än att kombinera de skarpa, syrliga smakerna av en god ost med något sött? Jag tänker getost med rödlöksmarmelad, camembert med hjortronsylt, 'Pasta Sorella'* och, sist men absolut inte minst en favorit: ädelost med honungsdressing. Det sistnämnda står på menyn ikväll. En salladsbädd med massor av ruccola och färska örter; grillade paprikor; en dragon/honungs-dressing med lite Slotts senap (lyxvara här i utlandet!); och en härlig portion ädelost av god kvalitet! Men idag har jag dragit ner lite på sötman i dressingen eftersom jag hade tänkt ha russin i bröddegen som i denna stund ligger under duken och jäser.

Bon appetit!



*En pasta som jag och syrran hittat på med getost, tomat och katrinplommon. Säkert felstavat förresten.

Romance

Nyss hemkommen från Brighton Dome där jag i två timmar fick äran att njuta av Beethoven, Haydn och Mozart. Jag är vanligtvis ovillig att kamma till mig på självaste vilodagen men den här upplevelsen var definitivt mödan värd. Mamma, de spelade Mozart's Romance! Jag och min kära mor har lyssnat till denna andra sats i Mozart's Piano Concerto säkert över hundra gånger och det var en underbar känsla att veta precis på noten vad som skulle komma därnäst! Det var bara de första takterna som var helt oväntade och då blev det minsann en tår eller två. Vanligtvis brukar jag dricka morgonkaffet i Åkerby eller plugga till detta stycket men nu satt jag och tittade förväntansfullt på pianisten ena sekunden och stråkarna den andra - önskade att jag kunde sno dirigentens pinne ett tag och vifta lite med armarna!

En variant av perfektion helt i min smak!

Såg ett underbart matlagningsprogram igår som heter "In Search of Perfection: Heston Blumenthal". Jag har känt till Blumenthal - en beryktad 'kulinarisk alkemist' som håller hårt i sina två Michelin stjärnor - i ett par år nu sedan jag för två år sedan i en konstkurs fick i uppdrag att skapa ett restaurang koncept under titeln Lab. I den här tv-serien är Blumenthal på jakt jorden runt för den perfekta versionen av en rad vardagliga rätter.

Igår var det hamburgarens tur. Seriöst, grabben utför så väl laboratorie-tester som smakprovningar för att uppnå perfektion. Bland annat måste burgaren vara designad så att man inte ser ut som alla slabbmajor på 'donken' där innehållet väller ut och man tar på tok för stora tuggor. Således måste köttfärsen malas på ett speciellt vis och brödet vara av rätt tjocklek och konsistens (den runda formen bevisades dock vara den optimala). Och, kanske viktigast utav allt, istället för att ersätta traditionella ingredienser ser han bara till att de är utav hög kvalitet. Hemgjord fyrkantig "processed cheese" or ketchup!? Resultatet såg oerhört gott ut... Det femtio-fem punkter långa receptet hindrar mig dess värre från att prova själv här hemma.

En gyllene helg i Oktober

Jag har äntligen återgått till min gamla vana att spendera helgen i köket. Igår lagade jag morotsoppa som många kommit att älska efter att de först rynkat på näsan av blotta tanken på sönderkokta morötter. Men det är en helt annan kulinarisk femma att koka ihop hackad lök, morötter och en gul paprika för att sedan hälla ner nån deciliter matlagningsgrädde och en pressad vitlök! Det godaste utav allt är nog ändå näven riven parmesan och den färska basilikan som strös över den färgglada skålen till sist. Underbart! Jag "råkade" sedan tappa en klick Boursin och kvällen var fulländad... Russel Crowe, eller John Nash, blev min middagsgäst eftersom "A Beautiful Mind" gick på tv i rättan tid.

När jag äntligen kom ur sängen imorse fann jag till min stora glädje den skål med blötlagda kikärter som guldfisken i mig helt glömt bort. Några timmar senare kunde jag således avnjuta resterna från gårdagens soppa och hemgjord "red pepper hummus" på grovt bröd. Att göra sin egen hummus är både ett billigare och godare alternativ. I dagens variant hade jag i följande:

kikärter
hackad färsk persilja och basilika
en ångkokt röd paprika
två vitlöksklyftor
citronsaft
havssalt
chilipulver
olivolja
lite vatten

Jag mixade ihop allt med stavmixern. Inte förns sista trycket på knappen lyckades jag få hummus på mitt vita linne och det nyskrubbade köket! Jag rekommenderar att lägga lite av kikärterna åt sidan - det är hur gått som helst att äta med flingsalt på istället för chips till drinken!

Smaklig helg till Er alla! Skriv gärna en kommentar!

Advokado

Å du kära avokado, mogna ffs! Jag är grymt sugen på guacamole och har alla ingredienser hemma men den avokado jag köpte för en dryg vecka sedan är fortfarande stenhård. Nu närmar sig krisen med stormsteg eftersom jag ser botten på jättepåsen med tortilla chips. Mataffären är långt bort och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Tydligen ska det hjälpa att lägga äpplen brevid den.. Men jag har lika många äpplen som mogna avokado! Snyfft.

En afton i smaskiga vänners lag

Jag ska just till att påbörja lördagsmyset och denna afton är särkilt speciell. Ni förstår, jag ska spendera kvällen med två utav mina favoritmän: Ben and Jerry! De hade extrapris på den godaste glassen i världen på ASDA idag och jag tänker minsann avnjuta den på det klassiska viset: ingen skål, bara skeden i högsta hugg. Det är jag verkligen värd eftersom jag var tvungen att agera glass-ambulans till fots uppför den branta backen med fem matkassar, eller hur? Till dietistens glädje blir det en hemgjord kyckling/nudel-soppa dessförinnan. Skål på er!

Käre lingvister, finns det någon logik?

Bläddrade i min engelska ordbok i jakt på nåt ord på 'k'. Precis innan jag slog igen min bibel lade jag märke till att kremla (en sorts svamp) heter russula på engelska. Nu undrar jag, är det bara utav en slump som Rysslands (notera, RUSsia) maktcentrum (och presidentens bostad) heter KREML? Kreml betyder tydligen även borg eller befäst stadsdel på ryska, men sen då. Finns det någon logisk förklaring i lingvistiken? Sug på den ni... och låt mig genast veta hur karamellen smakar!

Mys i höstmörkret

Satt och tittade igenom hösten filmpremiärer och fann lyckligtvis ett romantiskt drama bland de många thriller- och actionfilmer som släpps under hösten. Filmen 'Silk' släpps den 9 November här i England och det ska firas med ett biobesök vill jag lova. Som de flesta av de filmer jag tycker om har den i genomsnitt fått 6.1 stjärnor utav tio på IMDb. Ett annat lovande sammanträffande är att Keira Knightley ('Stolthet och Fördom' och 'Atonement') spelar en av huvudrollerna. Som pricken över i är den baserad på en fransk roman och utspelar sig i Japan på 1800-talet. I sense some serious epic drama here! Och vilken tagline sen då: Love Knows No Borders.

Economics is hilarious!

There are times when I wonder how my economics degree will be of use when I in a years time enter the job market. No doubt that higher education is a good investment as evident by plugging in some numbers on tuition fees, living costs and future/forgone earnings in a simple present value formula (my very first lecture at Sussex University showed me this comforting and convincing argument - very strategic induction). But in the midst of colorful textbook theory and analysis, mastering the tools of central bankers or understanding the intricacies of global equity markets seems far far away. Nevertheless, in microeconomics which seems light years away from these aspects, the rational and dull economy is transformed into a "freakish" rendition of the planet we trod on and everyday life.

Bare in mind that my initial incentive to write this post was to complain about the very strange questions I had to review for my exams. In retrospect I have come to appreciate the topics a lot more, especially when beginning to read Freakonomics (Levitt and Dubner 2005) and surf on the blogs of many contemporary great economic thinkers (often authors of the tedious textbooks mentioned above). Let me give you some examples of the sort of questions and dilemmas we are talking about:

Why should a producer of Christmas trees cut down the trees when they grow at the rate of interest?
Why do drug dealers live with their mothers?
This is in addition to numerous examples testing our understanding of probability, such as the Game Show Puzzle - try it!

Levitt and Dubner has written a book full of these interesting applications of microeconomics. Read it if your curiosity does not end at the above mentioned drug dealers but you also want to find out what members of the Ku Klux Klan and estate agents have in common. Or, if you wish to know if falling crime rates have more to do with abortions than a thriving economy. All of the above have a mesmerizing x-factor which is guaranteed to make you become an undercover economist looking for (or creating) social, economic and moral incentives hidden in innocent media and politics. The crucial lesson to learn is the difference between correlation and causation.

So, in the end I suppose I will at least have an amusing story to tell in the job interviews next year thanks to my degree. In the meantime I find immense pleasure in drawing pretty graphs, indulging in the wonders of the "invisible hand" and knowing that it is just to relax - everything is in equilibrium and everyone rational!

Gott Nytt År!

Ja mina vänner, ikväll förstår ni firar jag Nyårsafton. Imorgon börjar nämligen äntligen det akademiska året 2007/2008! Jag kom fram till att detta "årskifte" betyder mycket mer för mig än det sedvanliga (enligt den Gregorianska kalendern) medan jag tidigare idag satt och funderade över vilken sorts kalender jag skulle inhandla. Det blir visserligen ingen champagne men imorgon väntar lite frosseri i bokhandeln; bokryggar ska knäckas, pennor provas och väl utvalda, färg-koordinerade anteckningsblock rubriceras! Yummie, geek delight!

Några fler nyårsdatum:

Afghanistan, Iran, Tajikistan, Kurder - 20 mars (man firar Nooroz vid vårdagjämningen, datumet varierar således beroende på solens exakta position)

Assyrien - 1 april (år 6754)
Buddhismen - 7 januari 2004 (år 2547). 13-14 april (år 2547) beroende på ursprung, kultur och etnisk bakgrund i olika länder
Hinduism - 14 april 2004, Vaisakhi (Solkalender)
Indien - 22 mars 2005
Islam - 22 februari 2004 (år 1425 E.H.), Al Hijra
Jainism - 5 november (år 2529), 26 oktober, (år 2530)
Japan - 1-3 januari 2003
Kina - dels 1 januari, dels (det traditionella nyåret) någon gång i januari-februari (olika från år till år)
Koptisk - 11 september 2004 (år 1721)

Sikhism - 14 mars 2004 (Nanakshahi äran 536 börjar), Vaisakhi
Thailand - 1 april 2004, Song Kran

Pianissimo

Alla vet vi att varje årstid har sitt klassiska musikstycke. Det enklaste, mest logiska resonemanget kring ämnet är väl Vivaldis 'De Fyra Årstiderna'. För mig kretsar det kring den repertoar jag under åtta år övade in när jag tog pianolektioner. Numera hinner jag nästan aldrig spela eftersom jag bor i utlandet i studentboende där det enda piano jag har (och som får plats) är en pennvässare. Det lilla jag klinkar beror väldigt mycket på tiden på året och hösten är min absoluta favorit! Undan med noterna till traditionella, överdrivet positiva jullåtar och Stefan Nilsson's underbart vackra sommarmelodier från Skärdgårdsdoktorn. Istället blir det melankolisk Satie och Debussy. Imorse spelade jag Erik Satie's tre första Gnossienne som ligger mig varmt om hjärtat och låter som bara en stilla höstmorgon kan göra. Tyvärr kan jag inte spela en ton på gehör men Satie's tredje Gnossienne är nog det närmaste jag kan komma 'naturbegåvning' - man somnar nästan vid tangenterna medan fingrarna fortsätter att göra sitt. Svårt att föreställa mig en bättre början på dagen.

Det tar aldrig bara två timmar...

Jag njuter av att vara på ett säkert avstånd från England ett par veckor, eftersom jag äntligen är åter i landet med den friska luften, de smått osociala människorna, godaste kranvattnet, härligaste årstiderna... Sverige är ju även Carl von Linnés hemland och i år firar vi the Flower King's 300 års jubileum. På väg upp till landstället i Åkerby stannade jag och min trädgårdsentusiast till mamma till vid Uppsala Botaniska Trädgård. Jag följde villigt med runt bland rabatter och utställningar eftersom jag just blivit matad med en bit Prinsesstårta vid Konditori Fågelsången - ett utav de många "måste-äta" medan jag besöker Sverige! Linné var Uppsala Universitets kanske mest berömda professor och det har firats i år med färgsprakande pompa och ståt. Jag vet inte vem de anlitat som Art Director över jubileet men jag tycker att insatsen är värd en stor applåd! Medan jag njöt utav affischerna vid ingången till orangeriet, botaniserade mamma bland de många grönsaker som visades i utställningen 'Botan Skördar'. Den som tror att det bara finns en sorts aubergin får gå hem och plugga lite - den biologiska mångfalden har sannerligen mycket mer att erbjuda!

Efter knappt två timmar bland blommor och blader fortsatte vi vår resa upp mot Åkerby. Ytterligare ett par timmar senare rullade vi in på parkeringen. Jag hann nämligen också med att inhandla årets höstkollektion på Gränby Köpcentrum. Stövlar, cape, två västar, tröjor, kjol, byxor, vantar... så himla effektiv! Nu är jag redo för hösten big time.

Dirty Dancing is just about to get even dirtier!

Till alla Dirty Dancing fans stora glädje kan jag nu meddela att den 22 oktober väntar en uppgradering på smuts-fronten! Jag satt och bläddrade i min projektkamrats skvallertidning på jobbet häromdagen (letade fakta om fattigdom i Tajikistan naturligtvis) och såg en skymt av Patrick Swayze och Jennifer Grey's välkända överkroppar. Men det var underkropparna som fick mig att kvickna till. Vänta nu, Baby behåller faktiskt de vita jeansen på under dansen som leder upp till sexscenen i personalkvarteren på Kellermans. Icke sa nicke. Den 22 oktober släpps en ny version - lite naknare, lite bättre - som enligt tidningen, jag citerar: "involves some embarrassingly enthusiastic thrusting and, er, bouncing" (Grazia 27 Augusti 2007). Eftersom att jag inte kan räkna antalet gånger jag sett den på typ åtta händer (tjugo-fem händer är nog fallet för Miss V) ser jag fram emot lite färskt material!

Två minnen från veckan som gått

På väg hem från bussen, det vill säga upp för den underbart branta backe som leder upp till Turton Close, iakttog jag tidigare i veckan två fullständigt olika händelser som etsat sig fast på min hornhinna.

Vi kan börja med den positiva som fungerade som substitut för min vecko-dos av romantik som annars brukar komma från Hollywood eller liknande. Ett till synes normalt par på väg från sjukhuset där tjejen med tanke på uniformen hon bar just avslutat ett arbetspass. Hon var djupt inne i en monolog, vänd mot honom medan de gick ner för gatan. Det som fick mig att småle utav lycka dock var killens ansiktsuttryck och hållning. Han gick med armen som flickvännen klamrade sig fast vid stadigt i nittio graders vinkel, rak i ryggen, med ett brett leende på läpparna.
Alla vet vi att det finns dagar då man stirrar ner i gatan mest hela tiden och sätter hörlurarna i öronen så fort man kliver ut genom ytterdörren i tron på att man är osynlig till omvärlden. Sen finns det dagar då man besvarar varenda blick som man lockat till sig genom att stirra på människor extra länge och kanske utöva lite amatörs-telepati. Mannen i fråga gjorde just det här. Han var stolt över flickvännen vid has sida, kär upp över öronen, lycklig… Det var så uppenbart att hans stolthet och glädje med all sannolikhet smittade av sig på alla de männikor han utväxlade blickar med, inklusive mig själv som nästintill skuttade uppför backen som vanligtvis får min puls att skjuta genom taket. Kärlek är underbart!

Det andra scenariot väckte betydligt mörkare känslor och tankar. Varenda morgon jag vaknat sedan den dagen har jag bara tänkt på hur lyckligt lottad jag är. Samma backe, ett helt annat drama. Det var en ung kille, kanske några år äldre än jag, som kom gråtandes ner mot sin bil som stod parkerad några steg framför mig. Han var uppenbarligen på bristningsgränsen men kämpade med alla sina krafter för att hålla emot. Först efter att han slagit igen bildörren precis när jag passerade hörde jag hur han släppte efter och grät som bara barn gör; kämpandes efter andan och det oundvikliga panikartade skriket. Det är få gånger man ser vuxna, speciellt män, gråta på det viset. Med tanke på att jag bor granne med ett sjukhus så kunde jag bara föreställa mig det besked han just fått. Jag tyckte så synd om honom medveten om att han från och med det ögonblicket skulle behöva kämpa. Timmarna framöver, på kvällen när han ska till att somna, dagen därpå…

Better late than never!

Hej! Ciao! Bonjour! Hello!

Nu är det dags, tiden är kommen för mig att blogga. Jag har tagit mig igenom 'Internet kommunikations'-puberteten med allt från ICQ, käre gamle MSN Messenger, en misslyckad blogg-premiär, frenetiskt emailande till nära och kära och allt därtill. På senaste tiden har jag även lyckats väva ihop ett nätverk av gamla och nya kompisar med hjälp av Facebook trots att jag stavat fel på mitt namn. Fast besluten över att jag är en traditionell dagboks-skrivare som håller mig till fjäderpenna och väl utvalda anteckningsböcker, så har jag som trogen blogg-läsare inte kunnat stå emot trycket. Det där får räcka som ursäkt / invigningstal.

Som titeln antyder så har det på senare dagar gått upp för mig att jag har ett väldigt kort närminne. Jag känner mig ofta som den där lille fisken i 'Finding Nemo' som heter något på 'D' (i synnerhet när det kommer till namn) vare sig det gäller matematiska formler; vad jag åt igår till middag; vilken tid vi skulle träffas; namnet på han som regisserade den där filmen med hon den där söta skådespelaren i huvudrollen; eller lösenordet till mitt konto på blogger.com. Men ni ska veta att om och när jag kommer ihåg något då håller jag mina löften, drar stundtals en vit lögn, strävar efter kreativ perfektion och kommer helst tio minuter för tidigt. Bra eller dåligt? Absolut lite av varje.

Det finns dock vissa upplevelser och tankar som inte passar in på raderna i fick-kalendern eller på Post-It lappar. Dessa ska få bo här på http://www.emilie-thegoldfish.blogspot.com/ (lägg till den i favoriter nu!).

Trevlig läsning!