Dedicated to Sis

Förlåt Du Trogne Läsare - du slipper härmed läsa om Grande Finale ännu en gång.

Nu är det dags med en pause i kaoset. Jag pluggar inför mina finals och ack så jobbigt det är för en defekt läslus som jag! Det går väldigt långsamt så det blir upp med tuppen och sen slå igen böckerna 'past-my-bedtime'. En promenad vid lunch men inga ordentliga kalas som jag blivit så van vid under min långa semester i Sverige. Var dag en rejäl lunch, drink klockan sex eller en romantisk komedi... Men ikväll är det ju faktiskt fredag. Inga geniknölar ska gnuggas, inga pennor heller vässas efter sjuslaget*. Jag har varit på Vignotte avvänjning utomlands på tok för länge så det blir det ikväll, tillsammans med lite soltorkade tomater, en Taleggio och ett 'chewy bread' från hembageriet inte långt härifrån. För underhållningen står en handfull Britter som tror att de är något ('Britain's got Talent') och ytterligare några Amerikanska wannabes ('American Idol').

Dinner is served! (efter ett par timmar statistik till...)

 

*Notera min uthållighet. Sju. Inte sex.

The perfect Grande Finale!

På tal om alla slut så måste jag berätta om dagens festiviteter. Jag och min gourmet-väninna begav oss till the Old Market i Hove redan vid halv-elva snåret imorse för att se en konsert med the Chilingarian Quartet. Vi bjöds på Haydn, Shostakovich och Beethoven... Numero två var tyvärr en besvikelse som jag och Miss R döpte till 'the nightmare' medan vi åtnjöt ett glas sherry i intervallen efter att de monotona tonerna fortsatte dominera våra tankar. Det var inte ett stycke för en kvartett helt enkelt - så osynkroniserat och lite smått falskt. Nej, det var bättre på den gamla goda tiden. Hur som helst, jag spenderade näst intill hela konserten i tankar om mat; vi hade ju ändå bestämt oss för att angripa stadens delikatessdiskar efter konserten.

Tyvärr så var vädret inte på våran sida denna dag så vi beslöt oss för att begränsa våra inköpsställen till Waitrose - den lyxigaste utav lyxiga mataffärer på engelsk mark. Yummie. Planen var dock noga utarbetad många månader i förväg. Ekonomer som vi är tänkte vi, varför betala runt 600 kronor för en vitvinslunch på restaurang när man kan inhandla de allra lyxigaste varorna på Waitrose som en singel student aldrig annars har råd med? Oh what a perfect rationale for a seven hour (?!) long lunch in Miss R's kitchen!!! Without further due, I give you the perfect Grande Finale lunch menu:

Kiln roasted salmon, lemon and horseradish terrine with herb dressing

~~~

Pumpkin and pine nut fiorelli (fresh pasta) with a sage infused oil and shavings of parmesan

~~~

Selection of cheeses including St Marcellin and organic goats cheese

~~~

Bonne Maman Tarte Tatin with Madagascar Vanilla ice cream

All served with a range of breads to suit each course (a particular favourite was the pecan and date cob) as well as organic white wine. Oh look, I even swapped language in all the excitement!? Anyways, wonderful. I recommend it to everyone to think twice next time you are about to step into a restaurant for a late afternoon lunch...

80 & 3xSista

Inhale, exhale... fyra femtedelar, 80%, 4 på en skala från ett till fem. Hur man än vrider och vänder på det måste jag vara (och är) nöjd.

Den här veckan har det varit ett flertal 'sista gången' ögonblick. Till exempel gick jag på min sista föreläsning på University of Sussex. Två briljanta timmar med en upbeat Amerikan som kritiserade Bretton Woods institutionerna där han en gång i tiden även arbetat och kunde därför utgå från ett mer underhållande, personligt perspektiv. Dagen därpå blev det även dags det sista seminariet - ett betydligt mer välkommet slut. Jag avskyr seminarier som oftast slutar med hopplösa diskussioner om generella saker som folk läst i tidningen eller oakademisk smutskastning. Den sista 'sista' inföll idag då jag gick till mitt volontärarbete för en sista insats. Jag bestämde mig för att lämna ett typiskt Emilie-avtryck genom att spendera tre timmar med att omorganisera och etikera ett utav deras många arkiv. Credit Union var rena drömmen för mig med åtskilliga pärmar, mappar och blanketter som inte kunnats datoriserats pga begränsade resurser. Lovely.

Nu ska jag ta och se en film och äta lite smarrig mat - surprising eh?!

Jag på the Credit Union i klassisk Ulla Bella Sekreterare pose.

Fegis

Svettiga skakande händer, ont i magen, nedsatt känsel från midjan nedåt. Vad är det som står på? Ska hon åka Fritt Fall på Gröna Lund; hålla en presentation inför Sveriges Riksbank; eller är tandläkaren läskigt nära med borren? Nej, nej, nej. Efter tio veckors väntetid ligger resultatet för en futtig 12 credits kurs ute på universitetets intranät. Men Emilie, den fegisen, vågar inte titta.

Vad hände med lugnet efter stormen?

Sitter i mitt rum som förvandlats till en biltvätt. Regnet piskar mot fönstrena och ute blåser det orkanvindar* och blixtrar. Jag som trodde att ett lugn väntade efter förra veckans storm av händelser men icke sa Nicke.. Således gör jag allt som står i min makt för att få ner pulsen och öka koncentrationsnivån. Vi pratar nybäddade lakan, ett härligt urval överstrykningspennor, mycket frukt, varma drycker, klassisk musik etc. En veckas intensivt pluggande och sedan bär det av hemåt igen - ännu en händelserik tid står för dörren!



*Vill bara påpeka att jag researchat detta påstående: enligt väderleksrapporten skulle det blåsa 85 miles per hour vilket man kan konvertera till meter per sekund genom att multiplicera med 0.447, dvs cirka 38 m/s. Sedan, enligt SMHI, klassificeras vindhastigheter över 32.7 m/s som "orkan".

The Final Countdown

Jag är expert på att drömma mig framåt eller bakåt i tiden. Det är som om jag tittar på klockan och ser simultant vad det är som pågår nu, en period framöver eller vid samma tidpunkt för en dag/vecka/månad/år sedan. Rubriken till det här inlägget är på så sätt inte riktigt sann - in fact two important countdowns engage my thoughts at present...

Den mest aktuella är dock den som står på 24 timmar i skrivandets stund. Då sitter nämligen min kära syster på en BA flight med destination London och jag på ett kontor och drömmer om festiviteterna som komma skall. Jag har haft flera sömnlösa nätter den här veckan tack vare alla frestelser. Kan inte riktigt avslöja något nu pga en viss Birthday Girl...

Bon voyage Sis! See you soon!

Bon soir Madame Piaf!

Jag laddar ordentligt och vaknade imorse med ett "födelsedag/julafton"-pirr i magen. Vilken underbart varm och smått vrickad relation jag har till film! Igår i mataffären stod den där framför mig - La Vie En Rose - och den följde med mig hem för föga £7.99. Jag har inte sett den ännu men eftersom Edith Piaf har sjungit för mig sedan juldagen var och varannan morgon och flera respekterade filmkritiker (min syster och kusin, just to name a few) har lovordat den känns det inte som att jag har någonting att förlora. Ikväll är det filmpremiär i mitt rum och inför detta måste en delikat trerätters måltid förberedas med en touch av franskt cuisine. Orkar inte ta tag i håven och jaga grodor så här på morgonen så jag tänker franska ostar, en Syrah, pain riche och någon härligt tung tarte au chocolat. 134 minuter njutning väntar, men först måste jag jobba hårt för att förtjäna det...

Is THAT what you call Social Responsibility?

Var på en helt värdelös presentation om presentationer idag. Universitetets career centre hade bjudit dit Deloitte i detta syfte. Efter att ha krånglat med laptopen (tre personer, anställda därtill!) kom de igång för sent med sin presentation där de talar om hur viktigt det är att vara förberedd. Så småning om kom ett tips från coachen att kolla i förväg vilken utrustning som fanns, hur rummet var designat och om detta passade presentationen / talaren i fråga. Där stod hon och pratade utan mikrofon med fönstrena öppna så att det var svårt att höra och sen mot slutet visar det sig att vi ska göra en gruppövning så att ytterligare tio minuter av min dyrbara tid gick åt för ommöblering. Och sen, lilla du, bara för att man ska ha max sex-sju rader per slide i PowerPoint [en användbar regel] betyder inte detta att man behöver använda 14pt storlek och isolera dom i vänstra hörnet?! Jag såg inte en enda bulletpoint utan istället deras irrelevanta (fast moderna och stiliga) massiva bilder på urverk, pennor och leende teamworkers i kostym.

Sedan för att tillämpa våra nya kunskaper får vi till uppgift att göra en kort presentation om ett uppslag i deras broschyr. Ah, där gick det upp ett Liljeholmens för Emilie, här var det PR som gällde... Så nu vet jag mer om Deloitte's CSR (corporate social responsibility) program men är nästan mindre klok vad gäller presentationer! Vilket fuffens...

Lathet och en smula fusk

Jag packade precis upp min väska från min trip hem till Stockholm. Intressant? Ja, för att jag var där för två veckor sedan! Detta tyder på två saker: (1) jag har mer kläder än vad jag tror; och (2) att min pyttlilla bostadsyta är större än vad jag tror även om jag har blåmärken runt vaderna efter att ha snubblat på ryggsäcken som legat vid sängkanten. Men det positiva är att när jag får fint besök från Sverige om två veckor så har jag redan övat på väskhoppningen och konstaterat att syster-yster får plats! Men lova att sitta snällt i sängen :)

Bakar en liten pizza till ikväll på matrester - my absolute favorite! En liknande version med rödlök, grillade paprikor, getost och rosmarin gjorde stor succé i fredags då jag var på "food night". Alla gäster skulle ta med sig en maträtt från sitt land och med tanke på att de flesta var Development Studies masters studenter kan ni bara föreställa er vilken underbar buffé det blev! Grytor från Peru och Indien, pasta, Tysk lasagne, sushi (!), cheddar, pork pies, Shephards pie etc. Fast nu tänker ni säkert, 'tror bruden att hon är italienare eller?'. Nej, jag är fullt medveten om mitt svenska medborgarskap men inspirationen hade tagit semester och, let's face it, hur många svenskar äter inte pizza på en fredag? Slutet gott, allting gott när även italienarna lovordade min skapelse :P