Dedicated to Sis

Förlåt Du Trogne Läsare - du slipper härmed läsa om Grande Finale ännu en gång.

Nu är det dags med en pause i kaoset. Jag pluggar inför mina finals och ack så jobbigt det är för en defekt läslus som jag! Det går väldigt långsamt så det blir upp med tuppen och sen slå igen böckerna 'past-my-bedtime'. En promenad vid lunch men inga ordentliga kalas som jag blivit så van vid under min långa semester i Sverige. Var dag en rejäl lunch, drink klockan sex eller en romantisk komedi... Men ikväll är det ju faktiskt fredag. Inga geniknölar ska gnuggas, inga pennor heller vässas efter sjuslaget*. Jag har varit på Vignotte avvänjning utomlands på tok för länge så det blir det ikväll, tillsammans med lite soltorkade tomater, en Taleggio och ett 'chewy bread' från hembageriet inte långt härifrån. För underhållningen står en handfull Britter som tror att de är något ('Britain's got Talent') och ytterligare några Amerikanska wannabes ('American Idol').

Dinner is served! (efter ett par timmar statistik till...)

 

*Notera min uthållighet. Sju. Inte sex.

The perfect Grande Finale!

På tal om alla slut så måste jag berätta om dagens festiviteter. Jag och min gourmet-väninna begav oss till the Old Market i Hove redan vid halv-elva snåret imorse för att se en konsert med the Chilingarian Quartet. Vi bjöds på Haydn, Shostakovich och Beethoven... Numero två var tyvärr en besvikelse som jag och Miss R döpte till 'the nightmare' medan vi åtnjöt ett glas sherry i intervallen efter att de monotona tonerna fortsatte dominera våra tankar. Det var inte ett stycke för en kvartett helt enkelt - så osynkroniserat och lite smått falskt. Nej, det var bättre på den gamla goda tiden. Hur som helst, jag spenderade näst intill hela konserten i tankar om mat; vi hade ju ändå bestämt oss för att angripa stadens delikatessdiskar efter konserten.

Tyvärr så var vädret inte på våran sida denna dag så vi beslöt oss för att begränsa våra inköpsställen till Waitrose - den lyxigaste utav lyxiga mataffärer på engelsk mark. Yummie. Planen var dock noga utarbetad många månader i förväg. Ekonomer som vi är tänkte vi, varför betala runt 600 kronor för en vitvinslunch på restaurang när man kan inhandla de allra lyxigaste varorna på Waitrose som en singel student aldrig annars har råd med? Oh what a perfect rationale for a seven hour (?!) long lunch in Miss R's kitchen!!! Without further due, I give you the perfect Grande Finale lunch menu:

Kiln roasted salmon, lemon and horseradish terrine with herb dressing

~~~

Pumpkin and pine nut fiorelli (fresh pasta) with a sage infused oil and shavings of parmesan

~~~

Selection of cheeses including St Marcellin and organic goats cheese

~~~

Bonne Maman Tarte Tatin with Madagascar Vanilla ice cream

All served with a range of breads to suit each course (a particular favourite was the pecan and date cob) as well as organic white wine. Oh look, I even swapped language in all the excitement!? Anyways, wonderful. I recommend it to everyone to think twice next time you are about to step into a restaurant for a late afternoon lunch...

80 & 3xSista

Inhale, exhale... fyra femtedelar, 80%, 4 på en skala från ett till fem. Hur man än vrider och vänder på det måste jag vara (och är) nöjd.

Den här veckan har det varit ett flertal 'sista gången' ögonblick. Till exempel gick jag på min sista föreläsning på University of Sussex. Två briljanta timmar med en upbeat Amerikan som kritiserade Bretton Woods institutionerna där han en gång i tiden även arbetat och kunde därför utgå från ett mer underhållande, personligt perspektiv. Dagen därpå blev det även dags det sista seminariet - ett betydligt mer välkommet slut. Jag avskyr seminarier som oftast slutar med hopplösa diskussioner om generella saker som folk läst i tidningen eller oakademisk smutskastning. Den sista 'sista' inföll idag då jag gick till mitt volontärarbete för en sista insats. Jag bestämde mig för att lämna ett typiskt Emilie-avtryck genom att spendera tre timmar med att omorganisera och etikera ett utav deras många arkiv. Credit Union var rena drömmen för mig med åtskilliga pärmar, mappar och blanketter som inte kunnats datoriserats pga begränsade resurser. Lovely.

Nu ska jag ta och se en film och äta lite smarrig mat - surprising eh?!

Jag på the Credit Union i klassisk Ulla Bella Sekreterare pose.

Economics is hilarious!

There are times when I wonder how my economics degree will be of use when I in a years time enter the job market. No doubt that higher education is a good investment as evident by plugging in some numbers on tuition fees, living costs and future/forgone earnings in a simple present value formula (my very first lecture at Sussex University showed me this comforting and convincing argument - very strategic induction). But in the midst of colorful textbook theory and analysis, mastering the tools of central bankers or understanding the intricacies of global equity markets seems far far away. Nevertheless, in microeconomics which seems light years away from these aspects, the rational and dull economy is transformed into a "freakish" rendition of the planet we trod on and everyday life.

Bare in mind that my initial incentive to write this post was to complain about the very strange questions I had to review for my exams. In retrospect I have come to appreciate the topics a lot more, especially when beginning to read Freakonomics (Levitt and Dubner 2005) and surf on the blogs of many contemporary great economic thinkers (often authors of the tedious textbooks mentioned above). Let me give you some examples of the sort of questions and dilemmas we are talking about:

Why should a producer of Christmas trees cut down the trees when they grow at the rate of interest?
Why do drug dealers live with their mothers?
This is in addition to numerous examples testing our understanding of probability, such as the Game Show Puzzle - try it!

Levitt and Dubner has written a book full of these interesting applications of microeconomics. Read it if your curiosity does not end at the above mentioned drug dealers but you also want to find out what members of the Ku Klux Klan and estate agents have in common. Or, if you wish to know if falling crime rates have more to do with abortions than a thriving economy. All of the above have a mesmerizing x-factor which is guaranteed to make you become an undercover economist looking for (or creating) social, economic and moral incentives hidden in innocent media and politics. The crucial lesson to learn is the difference between correlation and causation.

So, in the end I suppose I will at least have an amusing story to tell in the job interviews next year thanks to my degree. In the meantime I find immense pleasure in drawing pretty graphs, indulging in the wonders of the "invisible hand" and knowing that it is just to relax - everything is in equilibrium and everyone rational!